Fängslandet av journalister får aldrig bli vardag!

3rd May 2016  By Melody Sundberg
0


Budbäraren har alltid varit hotad. Det har alltid funnits ett intresse av att hindra avslöjandet av obekväma sanningar. Idag, kanske mer än någonsin, har en journalist som åker till ett konfliktdrabbat område bokstavligen blivit en levande måltavla. De allra mest utsatta är dock de lokala journalisterna, de som arbetar i krigsländer eller diktaturstater där det fria ordet anses vara ett hot. Dessa journalister tvingas ta stora risker för att utföra sitt arbete. Många av de som kritiserat diktaturer, arbetat för demokrati och som krävt frihet för sitt folk befinner sig just nu i fängelse och tortyr. Många utan åtal, andra fängslade med hjälp av anti-terrorismlagar. Journalisterna kallas inte längre budbärare, utan terrorister.

Idag uppmärksammas dessa fängslade under den internationella pressfrihetsdagen, som varje år firas den tredje maj. Samtidigt uppmärksammas hotet mot yttrandefriheten. Att pressfriheten är en viktig del av den demokratiska utvecklingen, och att vår rätt till att uttrycka oss och motta information är en grundläggande rättighet, håller de flesta med om. Men hur viktig pressfriheten faktiskt är inser man först när man tittar på de länder där den inte existerar. Länder där folk dödas, våldtas och torteras utan att någon vågar skriva om det. Där ett folkmord kan ha begåtts, men ingen vet om det, för ingen har vågat berätta om det. Där journalister, bloggare, fotografer och andra fängslas för att ha försökt berätta om orättvisorna.

Journalisterna kallas inte längre budbärare, utan terrorister.

I Sverige är eritreanske Dawit Isaak kanske den mest kända fängslade journalisten. Han arresterades 2001 och beskrivs ofta som Sveriges enda samvetsfånge. Men i världen är han inte ensam. Tillsammans med Dawit är 16 andra journalister fängslade i Eritrea. I grannlandet Etiopien ligger siffran på 13. I medierna råder det allt som oftast tystnad.

Varför är det så tyst om fängslade journalister? Varför värdesätter man inte deras arbete? Varför uppskattar man inte deras medmänsklighet? Under 2015 var 199 journalister fängslade världen över, det är 199 för många. Det är dags att säga ifrån. Tystas journalisterna tystas också folket.

Hotet tvingar journalister att gå i exil. Världen över har 452 journalister tvingats i exil sedan 2010. De har tvingats lämna sina hem, kanske för att aldrig kunna återvända. Deras yrke har inneburit upp-och-nedvända liv och splittrade familjer. Många hamnar i andra former av förtryck i de nya länderna de kommer till. Men trots det fortsätter många av dem att kämpa för att deras folk ska få leva i frihet.

De som allra oftast uppmärksammar de fängslade är de som känner dem personligen. De som levde i deras närhet och som vet deras misär. Såsom Tedla, vars vän Zelalem Workagegnehu är fängslad för att ha anmält sig till en kurs i digital säkerhet. Eller som BefeQadu, som nyligen hälsade på sin vän journalisten Woubshet Taye som sitter fängslad i Zeway. Eller som de som postar bilder på Facebook av alla som skadats, dödats och fängslats för att för att ha protesterat för Oromofolkets rättigheter.

Det får inte bara vara de som personligen känner de fängslade som uppmärksammar dem. Det måste vi alla göra. Fängslade journalister får aldrig bli vardag.

Idag bör vi, mer än någonsin, sätta fokus på hotet mot yttrandefriheten. Framför allt bör vi diskutera hur gör vi ska göra för att utvecklingen ska förändras till det bättre. Säkerhetskurser för journalister har tagits fram – det är en bra början. Men det behövs mer för att göra skillnad. Hela samhällen måste förändras.

Låt därför pressfrihetens dag bli en dag då du står upp för yttrandefriheten. Fundera över vad den betyder för dig personligen. Försök att tänka dig in i hur det är att fängslas bara för något du fotograferat på stan eller skrivit om på din blogg. Att sprida ordet om fängslade journalister, till exempel på sociala medier, är något som alla kan göra. Det kan tyckas vara en liten sak, men det gör skillnad. När en grupp med unga etiopiska bloggare kallade Zone 9 fängslades 2014, startades Twitter-hashtagen #FreeZone9Bloggers. Den blev snart välkänd och uppmärksammades i medier.  Därmed uppmärksammades också deras fall. Plötsligt visste många vilka Zone 9 Bloggers var, och många berördes av deras öde. Människor började kräva deras frihet, något som de äntligen återfick 2015.

Vi måste tillsammans stå upp för yttrandefriheten och inse hur viktig den är. För i slutändan är det just dig det handlar om. Dödas eller fängslas budbäraren är det dina nyheter och din kunskap om världen som påverkas. Världen skulle bli en tyst plats, och det är en skrämmande tanke. Jag tror inte att det är något som du skulle vilja uppleva.

Utan yttrandefrihet finns det ingen frihet.

 




Melody Sundberg
Project manager of Untold Stories. Photographer and artist. Educated in Psychology.







You might also like




Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


More Story
Jailed journalists in Egypt There are currently 25 journalists jailed in Egypt. The list below is based on Committee to Protect Journalists list...